to tired...
hej.
alltså känner mig så sjukt jobbigt äckligt nere!
Känns som om jag har så himla mycket känslor inom mig som jag vill skriva ner, men dom är lite för personliga och privata.
Först och främst tänker jag på alla så kallade vänner som har svikt mig. Sen på alla som snackar skit om varandra. Gamla vänner som sitter bakom varandras rygg och berättar till en annan om allt den vännen har sagt och gjort. All hemlighet och saker som inte den personen ville att andra skulle veta, så säger någon annan ut det. En liten sanning som sedan blir till ett stort rykte som är 99% falskt. Vad får folk ut av det, genom att snacka om andras liv? alltså jag kan inte sluta tjata om det, och anledningen till det är att jag förstår ju verkligen inte det!
Mår hon/han bättre utav att snacka skit bakom andras rygg? Oftast är den personen som pratar om andra jätte rädd för att bli konfronterad och säga det till personen. Varför är det så? Varför kan man inte bara vara ärlig?
Det bästa med småstäder, och då tar jag helsingborg sem ett ex. Dom skulle inte gå runt och snackat skit , eller nu ljuger jag, men oftast inte. Det är iaf inte lika mycket som det är här. I helsingborg, så säger man till personen "Aa, men du kanske klär dit lite för "utmanande" du kanske ska klä på dig lite så du inte får rykte?" Medans i sthlm låter det mer "Hallå! Såg du, x, hon hade på sig så trashiga kläder, shit kolla alltså" Jag menar, skillnaden är att dom går bakom den personen och startar ett rykte. Vafan, låt folk va, och mind your own business! Tänk så stor skilland det skulle bli. Tänk så ärliga folk skulle bli. Jag ska säga en sak, som min bästa vän Becca sa till mig, som är så himla sant "Hellre sårad utav sanningen än glad utav lögnen" Jag menar, jag tar det hellre så. Ifall någon tycker något om mig, så vill jag att personen ska komma och säga det till mig, har någon, någon fråga som den personen vill ställa, kom och fråga mig! Inte gå runt och fråga hundratals andra människor, för att veta något om mig. jag tror jag känner mig själv bättre än vad en vän gör, eller någon annan över huvudtaget?
Åh, nej va skönt och bara släppa ut allt det!
Okej, bara för att ändra allt det där deppiga, så måste jag skriva lite om något roligt och bra också. Min födelsedag är ju ganska snart, och jag har ingen aning om hur jag vill fira den. tänkte på att hyra lokal och ha fest, men sen tänkte jag, mami och dom kankse kommer på mig när det kommer att vara hink på festen. Men sen tänkte jag kanske en tjejmiddag, sen tänkte jag också, det kommer att bara ta så lång tid och laga mat och hela det köret. To be honest, är så sjukt trött, har typ inte lust med någontinga alls? Och ändå fyller jag år om två veckor typ. Ifall du kommer på något, please dont mind att skriva en liten kommentar, eller stor?!
Det jobbigaste är nog att, min lilla pojke kommer ej vara där, eller jo han kommer ju hem precis den 13, (min födelsedag) men på kvällen. p.s han ska till Gran canaria. Åh är så himla avundsjuk, ta med mig?! Men det skulle aldrig gå, speciellt med all skola och allt skit jag har. Åh anyone, help me? känns som om jag har skrivit det ett antal gånger? Men men.. nej har inget mer och skriva.
Peace&Love, Nosha♥
KLICKA HÄR FÖR ATT FÖLJA BLOGGEN!
alltså känner mig så sjukt jobbigt äckligt nere!
Känns som om jag har så himla mycket känslor inom mig som jag vill skriva ner, men dom är lite för personliga och privata.
Först och främst tänker jag på alla så kallade vänner som har svikt mig. Sen på alla som snackar skit om varandra. Gamla vänner som sitter bakom varandras rygg och berättar till en annan om allt den vännen har sagt och gjort. All hemlighet och saker som inte den personen ville att andra skulle veta, så säger någon annan ut det. En liten sanning som sedan blir till ett stort rykte som är 99% falskt. Vad får folk ut av det, genom att snacka om andras liv? alltså jag kan inte sluta tjata om det, och anledningen till det är att jag förstår ju verkligen inte det!
Mår hon/han bättre utav att snacka skit bakom andras rygg? Oftast är den personen som pratar om andra jätte rädd för att bli konfronterad och säga det till personen. Varför är det så? Varför kan man inte bara vara ärlig?
Det bästa med småstäder, och då tar jag helsingborg sem ett ex. Dom skulle inte gå runt och snackat skit , eller nu ljuger jag, men oftast inte. Det är iaf inte lika mycket som det är här. I helsingborg, så säger man till personen "Aa, men du kanske klär dit lite för "utmanande" du kanske ska klä på dig lite så du inte får rykte?" Medans i sthlm låter det mer "Hallå! Såg du, x, hon hade på sig så trashiga kläder, shit kolla alltså" Jag menar, skillnaden är att dom går bakom den personen och startar ett rykte. Vafan, låt folk va, och mind your own business! Tänk så stor skilland det skulle bli. Tänk så ärliga folk skulle bli. Jag ska säga en sak, som min bästa vän Becca sa till mig, som är så himla sant "Hellre sårad utav sanningen än glad utav lögnen" Jag menar, jag tar det hellre så. Ifall någon tycker något om mig, så vill jag att personen ska komma och säga det till mig, har någon, någon fråga som den personen vill ställa, kom och fråga mig! Inte gå runt och fråga hundratals andra människor, för att veta något om mig. jag tror jag känner mig själv bättre än vad en vän gör, eller någon annan över huvudtaget?
Åh, nej va skönt och bara släppa ut allt det!
Okej, bara för att ändra allt det där deppiga, så måste jag skriva lite om något roligt och bra också. Min födelsedag är ju ganska snart, och jag har ingen aning om hur jag vill fira den. tänkte på att hyra lokal och ha fest, men sen tänkte jag, mami och dom kankse kommer på mig när det kommer att vara hink på festen. Men sen tänkte jag kanske en tjejmiddag, sen tänkte jag också, det kommer att bara ta så lång tid och laga mat och hela det köret. To be honest, är så sjukt trött, har typ inte lust med någontinga alls? Och ändå fyller jag år om två veckor typ. Ifall du kommer på något, please dont mind att skriva en liten kommentar, eller stor?!
Det jobbigaste är nog att, min lilla pojke kommer ej vara där, eller jo han kommer ju hem precis den 13, (min födelsedag) men på kvällen. p.s han ska till Gran canaria. Åh är så himla avundsjuk, ta med mig?! Men det skulle aldrig gå, speciellt med all skola och allt skit jag har. Åh anyone, help me? känns som om jag har skrivit det ett antal gånger? Men men.. nej har inget mer och skriva.
Peace&Love, Nosha♥
skriv på!
Trackback
